Vi vaknar tidigt, med längtan blandat med ångest i våra kroppar. Vi åker hem idag! Hem till Sverige, hem till Umeå, hem till Tunnelbacken, hem till Ersboda, hem till Täfteå. Folk har kommit och gått och vi har stannat kvar, men nu är dagen kommen! Går inte att förstå. Men helt fel kommer det inte vara! Vänner och familj, svensk mat och snö står på menyn!

Vi har allt planerat på Arlanda, eftersom att vi ska tillbringa åtta timmar där innan vi åker hem. Frukost blir leverpastejmackor och varmchoklad på nått utav fiken (för nått ställe måste väl ha leverpastejmackor?), mellanmål blir bullar och mjölk från 7/11 och lunch blir Max. Åhh vad vi längtar. Det blir matfrossa!!

Vi ses snart våra kära vänner och familj!! Pussar och kramar

Vi var på väg till en middag som Sara skulle bjuda på. Ett ställe hon hade fått tipsat av en kompis som hade varit här sa hon. Ja men vad kul tänkte jag. Vi går dit och helt plötsligt ser jag någon som är så sjukt lik Charlotte. Jag säger till Sara ” Ser du hur lik…” Samtidigt ser jag någon som är sjukt lik pappa. Jag kan inte koppla att det kan vara dom. Jag är helt säker på att det är någon som är fruktansvärt lik. Overklighetskänsla.

Så vi åt helt plötsligt middag med pappa och Charlotte igår som jag var inställd på att träffa i maj eller kanske senare. Jag skrattade och grät om vart annat och bäst beskriver man det kanske som Chockad. Men så fruktansvärt roligt och trevligt. Vi och Sara körde sen en helkväll och när baren stängde blev vi arg för att Boracay stänger så tidigt. Tills vi kom hem och insåg att klockan faktiskt var 04. En mycket trevligt kväll med andra ord.

Och så har två blivit fem. Vi mötte Sofia, Mats och underbara Ebba vid kajen när de steg i land. Så kul!

Idag har vi bara tagit det lugnt och lärt känna Ebba, en gladare gobit får man leta efter. Vi har även hunnit med en sväng på stranden och italiensk mat till middag till solnedgången. Nu blir det i vanlig ordning lite kort och yatzy.

Over and out.

Efter att Jonas kom tillbaka var vi hel del fattigare än dagen innan. Trots att kostnaden är hälften av den svenska blev det en käftsmäll i budgeten. Att gå till tandläkaren i Filippinerna är lite skruvat om man är van med den svenska tandvården. Man får först välja tid, inte som i Sverige där man blir tilldelad en tid. All utrustning känns begagnad men ändå har de en intraoral kamera kopplat till en TV där både tandläkaren och patienten kan se sina hemska tänder och skämmas. Tandläkaren och hennes assistent fnittrar och tittar på idol med borren på högsta växel. Andra metoder alltså. Nu får vi bara hoppas på att kvalitén på behandlingen håller, vi måste hursomhelst dit idag och slipa ner ena sidan..