Idag är det dags för tandläkarbesök. I morse klockan 9 var det min tur och om en timme är det Jonas. En smäll på budgeten redan så här halvvägs. Hur ska detta gå. Fan fan fan.

Vi har lagt in ettans växel och knappt gjort nånting, ätit alldeles för mycket som ni ser på denna bild. Strandgrens tripple cheese burger AKA Heart Attack.

Och spelat alla kortspel i världen samt stekt på stranden, överskattat men man måst ju komma hem med den där brunfärgen.

Efter 4 riktigt roliga veckor med Sir Nils* och Madam Ruth* var dags att skiljas åt, de åkte tillbaka till REAL LIFE UMEÅ och vi fortsätter att låtsas leva här på ön. Ensamma i huset en vecka innan vi får besök igen, denna gång av Sofia, Mats och lilla Ebba. Och några dagar efter det joinar min syster Sara oss. Kommer bli en rolig sista tid på vår resa. Att vi dessutom får kaviar, limpa och polly av Sofia och Mats gör ju inte saken sämre.

Idag har det varit tsunamivarning på många ställen runt om i världen pga jordbävningen i Chile. Filippinerna hade varningar uppe i början och då främst till några regioner på östkusten. Men vi har inte märkt något och Boracay ligger ju ganska skyddat av en massa andra öar. Trots det har vi varit lite oroliga under dagen. Kollat smidigaste vägen upp på taket bland annat. Helt obefogat så här i efterhand, haha. Allt är fint med oss iallafall.

* Benämningen på Strandgren och Evelina av personalen på Manilas flygplats.

Vi lämnar Cebu och tar färjan mot Bohol. Vi tränger in oss i två minimala tricycles. En pimpad moped med sidvagn. Vi hamnade på Panglao. En ö som är sammansluten via en bro med Bohol. Här är det mycket mer turister än på Malapascua men vi checkar in på ett skönt hotell med ok priser. Vi hittar en Thai restaurang och på dagarna ligger vi mest vid hotellets pool.

Jag dyker vid Balicasar Island och kommer nöjd efter ha sett sköldpadda tillbaka till tre tappra stekare som brännt sig på riktigt. Den första “brännan”.

Det var dags att turista och vi åker på en utflykt till chockladkullarna, en massa(1,776 st) perfekta kullar bildade av korall som blir bruna när årstiden ändrar sig, efter en gruppbild åker vi och besöker den utrotningshotade Tarsiern.

Vi åkte till ett sanctuary där de hade ca 10 st i en stor inhängnad, våran guide hittade dem efter någon minut. Den såg ut som en liten Yoda. Den ryms i en hand och har gigantiska ögon för super mörkerseende. Den kan vrida sitt huvud 180 grader och hoppa 5 meter. Den tillhör en 45 miljon gammal familj men nu verkar dess dagar vara räknade om inget görs.

Sedan började världens längsta resa till Boracay.

Taxi-Färja-Taxi-Vänthall-
Flyg-Shuttle-Båt.-Tricycle

Det började med försening av flyg som förvandlades till en förvirring om vi var på väg till rätt ställe, tillbaka till ovisshetsväntade tills vi tillslut hamnade i Caticlan. Där gick det rätt bra tills vi hamnade på båten som var totalt överbefolkad och där alla tog på sig flytvästarna innan vi lämnat bryggan. Vi åkte förbi fiskare som skakade på huvudet och kände vattnet krypa upp längs tårna. Efter en galen tricycle färd var vi framme vid vår lägenhet som kändes som en perfekt bubbla. Den var hur fin och ren som helst och det fanns till och med en spiraltrappa.

Hej Boracay.

Vi hade en magisk tid på Malapascua, 6 dagar på en paradisö.

Vi växlade ner ordenligt och trivdes med våra gamla vänner Strandgren och Ewe från norr. Vi pratar ikapp om hur bra vi har det och tur vi har det medan vi äter hårdbrö med Kalles kaviar och efterrättar på pollygodis fraktat från Svea rike.

Så här lugnt har vi inte tagit det sen Zanzibar, Tanzania. Efter ett par dagar kände vi dock “The blue itch” och jag och Fia dök lite runt ön.

Dagen kom då vi måste lämna denna ö som fortfarande känns autentisk, nästan iallafall. Det var inte utan vemod vi satte oss på båten mot Cebu. En båt som för övrigt gjorde oss nervösare än en svart noshörning då vi skulle lämna båten för den minsta ekan vi skådat akomponerat av ett par riktiga vågor. Kameror, datorer och telefoner stod på spel. Simma kan man ju alltid. Vi klarade oss iallafall och dricksande den rökande enarmade gubben som styrde.

Vi hamnade på ett stelt hotell i Cebu som vi använder som bas för shopping. Ewe och Fia är supertaggade och energirika medan jag och Strandgren håller lite lägre profil. Vi snurrar runt på en söndag i ett gigantisk shoppingcenter med så mycket folk att vi blir yr. Vi köper converseskor för 234 kr st och ser Avatar 3D igen, gud vilken bra film! Kul att se hur mycket som är inspirerat av havet, det är lätt att dra paralleller med det man ser under ytan och miljön på Pandora.

Vi har varvat ner ordenligt sen vi kom till Filippinerna och det har gått på bekostnad av sidan. Vi har nu tagit oss till Boracay efter en riktigt jobbig resa, det känns helt underbart. Vi är på väg upp med bilder och en massa historier från detta underbara land!

…i Piña Colada, 12 kr drinken och 27 grader i vattnet. Behöver jag säga att livet leker?=)

Vi kom fram till ett varmt och skönt Filippinerna efter en lång dag i tre olika flyg. Vi kunde inte vara gladare när vi kom fram till hotellet. Servicen och bemötandet var oklanderigt och vi hade wifi på rummet. Yeah!! Glada och trötta däckar vi till en dokumentär om Box jellyfish och Valar. Discovery var en av de 100 kanaler vi hade. Nöjda.

Vi vaknar pigga som få klockan halv sex. Jetlagade fast inte på ett jobbigt sätt. Började dagen med att googla och kolla upp vart vi skulle spendera dagen. Det skulle shoppas. Bara nödvändigheter så klart. Ett kamerahus och snorkelkit. Najs. Får reda på att det ligger en dykbutik i närheten av hotellet så vi tar oss dit. Fia hittar en billig shysst cyklop som passade bra. Köpt och klart, men Jonas gillade den inte riktigt och vi sökte vidare. Vi tog oss till Hidalgo-street som husas av massvis av kameraaffärer. Vi hittade ett kamerahus på hela gatan som tro det eller ej var gjort för vår kamera. Tur. Vi drog vidare till det 3e största köpcentret i världen. På jakt efter snorkelkit visade det sig vara förgäves men vi hittade annat kul. Som en hockeyrink och en bio. Ett stort ställe med allt du kan tänka dig förutom ett snorkelkit. Vi internetade och tog reda på vart vi skulle ta vägen. Tillslut hittar vi en undangömd liten scubabutik i Makati. Scubastop. Supertrevlig dykarsnubbe och Jonas hittar en cyklop som passar. Skönt. När vi kommer hem och Jonas börjar testa så inser han att hans cyklop är för litet och att han egentligen vill ha en sån som vi hittade på första stället. Så ut igen och tillbaka till första butiken för att köpa ett tredje cyklop för dagen. Jajjemen. En roomservice senare däckar vi utslut efter dagens flängande.

Sen dess har vi väntat en och en halv timme på flygplatsen tills vi till slut kunde lokalisera Evelina och Jonas. Vi var tvungen att stå utanför flygplatsen och ta oss förbi fyra vakter. Mobilerna fungerade inte och vi hade alla på våra olika håll gett upp hoppet om att hitta varandra innan flyget till Cebu redan skulle ha gått. Men i sista stund hittar vi dom och tar oss snabbt till den andra terminalen. Tur.

Hoppat på ett flyg till Cebu. Åkt van i 3 timmar. Roddbåt i tio min ute. Båt i en halvtimme. Blivit välkomnade som sultaner med välkomsdrink och halsband när vi steg i land på ön. Helt otroligt vilket ställe vi har kommit till. Det är så lite turister så ibland känns det som om vi är ensamma här. Helt underbart väder med 30 grader och sol. En strand för bara oss. Med hängmattor och solstolar. Helt allvarligt, varför har det dröjt så länge innan vi åkte hit? Det är så här man ska semestra.

Så förvänta er inte så många uppdateringar, för vi ligger på stranden och njuter av vår sista del av denna underbara en gång i livet resa. Jag säger det igen, vi har det underbart.

Kram på er alla!!! Vi älskar och saknar er och kommer snart hem=)